1002/2016 — Lag om ändring av 50 a § i alkohollagen

50 a § Straffbestämmelser Bestämmelser om straff för alkoholbrott finns i 50 a kap. 1—3 § i strafflagen (39/1889). Bestämmelser om straff för brott vid marknadsföring av alkoholdrycker finns i 30 kap. 1 a § i strafflagen. Till straff för brott mot tystnadsplikten enligt denna lag döms enligt 38 kap. 1 eller 2 § i strafflagen, om inte gärningen utgör brott enligt 40 kap. 5 § i strafflagen eller strängare straff för den föreskrivs någon annanstans i lag. Den som uppsåtligen 1) i egenskap av ägare till eller arrangör eller ordningsvakt på ett ställe som avses i 58 § 1 mom. tillåter förtäring av alkoholdrycker eller olovligen serverar alkoholdrycker där i strid med 58 § 3 mom., 2) bjuder någon som inte har fyllt arton år på alkoholdrycker eller sprit så att denne blir berusad och förfarandet med hänsyn till den minderårigas ålder, mognadsnivå och övriga omständigheter som helhet kan anses klandervärt, 3) tillverkar, säljer, förmedlar, överlåter eller för in till landet redskap, apparater, utrustning, ämnen eller preparat som lämpar sig för tillverkning av alkoholdrycker eller sprit i syfte att dessa ska användas för olaglig tillverkning av alkoholdrycker eller sprit, 4) innehar redskap eller apparater som lämpar sig för tillverkning av alkoholdrycker eller sprit under sådana omständigheter att det finns grundad anledning att anta att de kommer att användas för olaglig tillverkning av alkoholdrycker eller sprit, 5) gör reklam för eller marknadsför redskap, apparater, utrustning, ämnen eller preparat som lämpar sig för tillverkning av alkoholdrycker eller sprit i syfte att locka någon annan till olaglig tillverkning av alkoholdrycker eller sprit, eller 6) direkt eller indirekt gör reklam för svaga alkoholdrycker eller drycker som innehåller minst 1,2 volymprocent etylalkohol eller annars främjar försäljningen av sådana drycker i strid med 33 §, ska, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag, för alkoholförseelse dömas till böter. För alkoholförseelse döms också den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet 1) bryter mot ett villkor eller en begränsning i ett tillstånd som har beviljats med stöd av 5 § 2 mom., 8 § 3 mom., 14 § 2 mom., 17 § 3 mom., 21 d §, 27 § 3 mom., 29 § 2 mom. eller 30 § 2 mom., 2) bedriver verksamhet utan sådant godkännande av en myndighet som avses i 5 § 3 mom., 13 § 2 mom., 14 § 4 mom. eller 35 § 1 mom., 3) försummar att göra en sådan anmälan som avses i 11 eller 59 § eller i en förordning som utfärdats med stöd av 57 §, 4) bryter mot en bestämmelse i en förordning som utfärdats med stöd av 3 § 4 mom., 13 § 3 mom., 19 eller 26 § eller 32 § 1 mom., 5) bryter mot förbudet i 16 § 2 mom. eller 24 § 2 mom., eller 6) i egenskap av innehavare av ett serveringstillstånd eller ansvarig föreståndare för ett serveringsställe eller ställföreträdare för denne bryter mot de skyldigheter som enligt 23 § gäller övervakandet av ordningen på serveringsställen. Försök till ett brott som avses i 4 mom. 3 punkten är straffbart. Bestämmelser om ordningsbot som enda straff för innehav av alkoholdrycker i strid med 34 § 2 mom. samt för förtäring av alkoholdrycker på allmän plats i strid med 58 § 1 eller 2 mom. finns i lagen om ordningsbotsförseelser (986/2016). Denna lag träder i kraft samma dag som lagen om föreläggande av böter och ordningsbot (754/2010). RP 115/2016 LaUB 12/2016 RSv 129/2016 Helsingfors den 18 november 2016 Republikens President Sauli Niinistö Justitie- och arbetsminister Jari Lindström